Svenska  English  Deutsch       


  •                                                                            Aktuellt
  • Formalia
  • Galleri
  • Kontakt

 



Från invigningen av de sex socialdemokratiska riksdagsporträtten i andra kammaren -96
 


Född:
År 1943 i Stockholm
 

Utbildning:
Konstskolan Idun Lovén, Konstfack, samt utbildning i murala tekniker och glas på Konsthögskolan i Stockholm.


Representerad:
Statens porträttsamlingar Nationalmuseum, Statens Konstråd, Stockholms Stadsmuseum, Socialdemokratiska Riksdagsgruppen, Stockholms Kommun, Stockholms Läns Landsting, Borås Konstmuseum, Borås Kommun, Gotlands Kommun, Älvsborgs Läns Landsting, Stenungsunds Kommun, Åtvidabergs Kommun, m.fl.


Viktigare utställningar:
Började ställa ut 1971 med utställningen "Hotat Idyll" som visades på flera muséer med start i Eskilstuna.
Liljevalchs vårsalong ett antal gånger.

Borås Konstmuseum 1986
Östergötlands Konstmuseum 1987
Ung Generation, Kulturhuset Stockholm 1987
"Nostra di Pittura" med bl.a Torsten Bergmark och Sven Ljungberg, Italien 1988
Suede & Toiles Paris 1989, visad i Sverige 1989-1990; Kalmar Museum, Gävle Konstcentrum, Gotlands Konstmuseum och Sveagalleriet Stockholm.

Stenungsunds Konsthall 1995
"Nordgrafia" Gotland 1996
Vår Gård, Saltsjöbaden 1997
GFK, Visby 1997
Utställning på Östergötlands konstmuseum i Linköping för Kvinnor Kan mässan -86.
Producerade och visade utställningar på Café Umbra Hornsgatan 5 i Stockholm under 2 år.
Tog initiativet, tillsammans med Barbro Werkmäster, till utställningen om kvinnors konst som till slut fick namnet "Konst Feminism" i riksutställningars regi 2005.
Jakobsbergs konsthall sommaren 2007. Utställning tillsammans med Kristina Anshelm och Marja Ruta i Jakobsbergs konsthall.
Svenska självporträtt, från Zorn till samtid, Mjellby Konstmuseum 2008

Startat Konstkortleken tillsammans med 54 kvinnliga konstnärer i samband med utställningen "Konstfeminism" för att skapa en fond för kvinnors kulturprojekt i framtiden. Fonden förvaltas av Ekobanken i Järna.
 


Sagt om Kerstin Diedrich:
"Självporträttet har ända sedan renässansen varit en genre som kvinnliga konstnärer använt för att ge sin bild av sig själv som konstnär, dels om sin skicklighet i att måla porträtt, dels som tecken på en yrkesidentitet. Eftersom bilden av konstnären - den skapande människan - är en man har de kvinnliga konstnärerna i sina självporträtt använt olika strategier för att komma till rätta med att de är kvinnor med en yrkesidentitet som ej tillskrivs dem. Till detta kommer att en kvinna med pensel och palett ikongrafiskt föreställer Målarkonstens musa. Ytterligare en tilldelad plats för kvinnor är modellens en föreställning som också finns med som historisk barlast för de kvinnliga konstnärerna. Inte minst berör detta den oändliga mängd akter av den manliga hegemonin färgar kvinnors uppfattning om sig själva som objekt. De kvinnliga konstnärernas självporträtt är därför många gånger ett led i att bekräfta en subjektposition: att återerövra sin kropp sitt ansikte och sin person.

Samma allvar visar Kerstin Diedrich i ett självporträtt från 1973. Hon har avbildat sig naken, sittande på en pall, seende betraktaren allvarligt i ögonen. Vi ser också hennes rygg avspeglad i en annan spegel än den där hon ser sig själv. Hon har inga målarattiraljer, hon har valt att visa sig som människa i första hand. Människa och konstnär men också människa och kvinna. Sittställningen och grodperspektivet förstorar ena foten. Hon håller fram den, tar plats är beredd att gå långt. Kvinnan avläser jag i tapetens blomsterornamentik"

- Barbro Werkmäster, konstkritiker och hedersdoktor
  Ur katalogen till utställningen KonstFeminism 2005

Kerstin Diedrichs måleri bärs upp av intresset för människor och respekt för traditionen. Hon har bland annat genom sin anknytning till kvinnovetenskaplig forskning avbildat framstående svenska kvinnor. Att just kvinnor fått ansikte i konsten är viktigt, för då placeras de in i historiens och människors medvetande och porträttkonsten har ju av tradition använts för att framhålla den avbildades betydelse och positioner och således dominerats av manliga beställare. Kerstin Diedrich arbetar med ett vackert ljus och blonda färger, men de symboler hon omger modellerna med är få och inte iögonfallande. Bildernas rum är ganska vardagliga miljöer, som vi känner igen oss i och det är först vid en närmare granskning vi uppfattar vad den avbildade kvinnan sysslar med. Det är det osökta och vardagliga Kerstin Diedrich använder sig av. Men jag vill gärna framhålla den innerlighet varmed hon avbildar människor som står henne nära, fadern, hennes barn, familjen. Här har hon skapat en ljusomstrålad närvarokänsla.

Ce qui éléve la peinture de Kerstin Diedrich, c'est son intrérét pour les éstres humains et son respect pour la tradition. Êlle a entre autre á cause de son intérêt pour le mouvment féministe fait le portrait de plusieurs célébres femmes suédoises. Il est important das l´art, de donner un visage aux femmen en particulier, elles trouvent ainsi une place dans le conscientde l'historie et des hommes. On s'est toujours, par tradition, servi de la peinture de portrais pour faire valoir l'importance et la position de celui dont on fait le portrait et c'est pourquoi on trouve tant de portraits d´hommes. Les oeuvres de Kerstin Diedrich ont une belle lumiére et des couleurs blondes, mais les symboles qui entourent les modéles sont rares et ne frappent pas l'oeil. Elle choisit des milieux simples, faciles á reconaître wr c'est seulement  au bout d'un moment que l'on se rend compte de ce que la personne dépeinte est en train de faire. Kerstin Diedrich se sert de la simplicité et de la vie de tous les jours. Mais je voudrais souligner la chaleur avec laquelle elle fait le portrait des personnes qui lui sont proches, le pére, ses enfants, la famille. Lá, elle a créé un sentiment de drésence plain de lumiére.

-
Thomas Millroth, ur utställningskatalogen till Suede & toiles Paris -89